Så hänger återvinningsbarhet, kriterier och redovisning ihop

Tekniska framsteg eller förändringar i insamling och sortering påverkar om en förpackning är materialåtervinningsbar eller inte. Vi håller oss ständigt uppdaterade kring förändrade förutsättningar på våra samarbetspartners anläggningar samt aktuell och kommande lagstiftning, och anpassar våra råd och avgiftskriterier efter detta.

– Vi strävar efter en högvärdig, cirkulär materialåtervinning där materialet kan cirkuleras flera gånger, tack vare att materialkvaliteten bevaras. Vid linjär materialåtervinning återvinns materialet till lägre kvalitet, utan någon cirkulation, innan det i nästa skede går till förbränning. Dagens förpackningsförordning gör ingen skillnad på linjär och cirkulär materialåtervinning. Däremot har EU:s förpackningsförordning PPWR ett större fokus på cirkularitet, exempelvis genom krav på högvärdig materialåtervinning och återvunnen råvara i nya plastförpackningar, säger Einar Ahlström, materialspecialist på Näringslivets Producentansvar.

Kriterier hjälper kunden att klassa förpackningar vid redovisning

Differentierade förpackningsavgifter är ett medel för att styra utvecklingen mot en ökad materialåtervinningsbarhet och att bevara en hög materialkvalitet genom återvinningsprocessen. Det innebär lägre avgift för förpackningar som är designade för materialåtervinning, än för förpackningar som är svåra att materialåtervinna eller inte kan materialåtervinnas alls.

Med hjälp av våra kriterier för plast- och pappersförpackningar kan kunden avgöra vilken avgiftsnivå förpackningen ska redovisas på. För glas och metall finns ingen differentiering eller kriterier, de rapporteras idag endast på en avgiftsnivå, till skillnad från plast som har tre avgiftsnivåer och papper som har två.

– Det ingår i producentansvaret att redovisa och rapportera sina förpackningsvolymer. Tanken är att våra kunder själva ska kunna redovisa sina förpackningar på rätt artikelnummer utifrån våra kriterier, säger Einar Ahlström.

Den som redovisar en förpackning på grön avgiftsnivå ska kunna visa att förpackningen uppfyller kriterierna, något som kan vara svårt om producenten inte vet vad som ingår i förpackningen. Därför är det viktigt att ställa rätt frågor till sin leverantör och begära underlag som styrker att förpackningen uppfyller kraven för aktuell avgiftsnivå, eftersom det också påverkar hur förpackningen ska redovisas.

– Vi vet att det här är utmanande för en del producenter, framför allt för mindre företag som har begränsade resurser. Det går bra att utgå från våra kriterier, men för att förenkla ytterligare tittar vi på att ta fram ett stöd för kravställan på leverantörer. Inom några år sjösätts regleringar i PPWR som innebär att leverantörerna behöver känna till vad som krävs för att kvalificera sig på A-, B- och C-nivå. Det kommer att underlätta för företagen, men det är ett tag kvar tills det blir verklighet, säger Love Pallon, materialspecialist på Näringslivets Producentansvar.

På NPA har vi valt att följa RecyClass kriterier, som baseras på vetenskapliga studier som är tillgängliga för allmänheten. Vi ser det som fördelaktigt att RecyClass representerar många olika aktörer; återvinningsindustrin, förpackningstillverkare och varumärkesägare – något som särskiljer dem från andra certifieringsorganisationer.
Vi stämmer av kriterierna för plastförpackningar med Svensk Plaståtervinning, som tar emot vår andel av insamlade plastförpackningar från hushåll, och gör lokala anpassningar när det behövs. Pappersförpackningar är mindre komplexa än plastförpackningar och här följer vi Naturvårdsverkets föreskrifter. Vi gör en översyn av kriterierna varje år och justerar efter behov.

Nya standarder för återvinningsbarhet på gång inom EU

Just nu pågår ett arbete inom den europeiska standardiseringsorganisationen (CEN) med att ta fram standarder (EN18120) för Design för återvinning av plastförpackningar samt motsvarande tekniska specifikationer för de andra förpackningsmaterialen. Tanken är att standarderna ska utgöra en viktig bas för den delegerande akten, (tilläggslagstiftning till PPWR, som publiceras 2028) som beskriver hur förpackningar ska vara designade för nå upp till kraven om återvinningsbarhet. Hur EU-kommissionen kommer använda de framtagna standarderna och tekniska specifikationerna återstår dock att se.

– På papperssidan kan vi nog vänta oss att våra kriterier kommer att bli mer omfattande när den delegerade akten är på plats. Den tydliggör vilka krav en förpackning ska uppfylla för de olika betygsstegen A, B och C, och kommer att vara avgiftsgrundande från 2030. Den här lagstiftningen kommer att referera till kommande standarder på något sätt, men hur vet vi inte förrän 2028. Standarderna minskar också det tolkningsutrymme som finns idag, exempelvis genom att de listar vad som inte får ingå i en förpackning, menar Love Pallon.

Bedömning av återvinningsbarhet

Hur återvinningsbar en förpackning är kan fastställas genom analys av förpackningens design och dess materialsammansättning.

– När en kund vill ha hjälp att bedöma återvinningsbarhet behöver vi foton och materialspecifikation för den aktuella förpackningen. Vi tittar till exempel på tryck, transparens, infärgning, material och barriärer. Är det en förpackning som består av laminerade material måste vi också ha information om vilka lim eller adhesiv som används och i vilken halt. Ju mer komplex en förpackning är, desto mer information krävs för att bedöma dess återvinningsbarhet, säger Einar Ahlström.

Sorteringstester för plastförpackningar

De flesta förpackningar behöver inte testas för att kunna fastställa om de kan sorteras ut på sorteringsanläggningen Site Zero hos Svensk Plaståtervinning. Tester kan dock behövas om förpackningen är metalliserad eller svart, eftersom dessa förpackningar riskerar att inte kunna analyseras av NIR-utrustningen på Site Zero.

Kontakta din kundansvariga om du har behov av att testa din förpackning eller vill få en certifiering av dess sorteringsbarhet!

Utformning av förpackningar kräver fler avvägningar än återvinningsbarhet

När en producent tar fram en förpackning behöver de göra flera olika avvägningar och prioriteringar, som kan innebära att producenten inte kan välja en förpackning som har lägsta förpackningsavgift. Exempelvis kan det vara mer prioriterat att förlänga hållbarheten hos ett livsmedel, än att förpackningen kan återvinnas fullt ut. I teorin kan alla förpackningar bli återvinningsbara, men då kan det behöva ske på bekostnad av andra funktioner något annat.

Det finns innovativa material och materialsammansättningar som är materialåtervinningsbara, men det är viktigt att poängtera att för att materialåtervinning ska kunna ske i praktiken och i stor skala, måste insamlingen uppnå en kritisk massa för att det ska vara värt att samla in, sortera och återvinna materialet. Att etablera separata återvinningsströmmar är kostsamt.

– Om man som producent hör talas om ett nytt och innovativt material som benämns som återvinningsbart, måste man ta reda på om det går att samla in, sortera och återvinna i praktiken, inte bara i teorin. Bara för att en förpackning är återvinningsbar, innebär det inte att den faktiskt blir materialåtervunnen om separat sortering och behandling saknas, säger Love Pallon.