Aktuellt
Replik ”Det finns gränser för producentansvaret”
Kommuner med högre ambitioner för förpackningsinsamling än modellen täcker bör fråga sig om invånarna är beredda att betala.
I en debattartikel i Dagens Samhälle den 7 oktober kräver Rikard Silverfur på Fastighetsägarna Sverige och Jonathan Lindgren från Villaägarnas riksförbund att regeringen agerar omedelbart för att säkerställa att kommunerna får full kostnadstäckning för insamling av förpackningar från hushåll. Men vad innebär egentligen full kostnadstäckning, och finns det en gräns för hur dyr insamlingen kan bli i enskilda kommuner?
Att producenter som sätter förpackningar på marknaden har ansvar för att finansiera insamling och återvinning är självklart och inte nytt. Nytt är dock det kommunala insamlingsansvaret och ersättningsmodellen som tagits fram av producenterna tillsammans med kommunernas branschorganisation Avfall Sverige.
Modellen är schablonbaserad, och även om den kan förbättras så behöver eventuella justeringar utgå från en bredare diskussion om ambitionsnivå och servicegrad snarare än från enskilda kommuners kostnadsberäkningar. En självklar utgångspunkt är att servicegraden för förpackningsavfall inte bör vara högre än för det vanliga hushållsavfallet.
Vi ställer oss undrande till det räkneexempel som Silverfur och Lindgren lyfter i sin artikel. När vi tittar på det bakomliggande underlaget tolkar vi det som att de utgått ifrån en kostnadspost som omfattar alla delar av den kommunala avfallshanteringen. Ersättningen från producenterna avser endast insamling av förpackningar. Om siffrorna är sammanblandade blir räkneexemplet grovt felaktigt.
Det är viktigt att den kommunala insamlingen är kostnadseffektiv. Kommunerna har nu ett sammanhållet avfallsansvar, vilket borde kunna leda till samordningsvinster. I vissa kommuner tycks så vara fallet – det är inte alla kommuner som ser behov av att höja avfallstaxan. Enligt Villaägarnas driftrapport har 66 kommuner sänkt sina taxor och 40 kommuner avstått från höjningar sedan det kommunala ansvaret för insamling av hushållens förpackningar infördes.
Frågan är vilka incitament som finns för enskilda kommuner att samverka och hålla nere kostnaderna för förpackningsinsamlingen framåt, när det är producenterna som står för notan?
Den ersättningsmodell som överenskommits bör vara utgångspunkten för kommunernas arbete. Det handlar om att rätta munnen efter matsäcken, att anpassa ambitionsnivån och att lära av andra kommuner som lyckats hålla sina kostnader nere. Om en kommun har en högre ambition än vad modellen täcker bör man fråga sig om invånarna är beredda att betala för den.
Henrik Nilsson, chef för Affärsutveckling & Samhällskontakter, Näringslivets Producentansvar
Fler Aktuellt
Great Earth vinnare av Årets förpackning
I går kväll delade vår vd Helena Nylén ut priset Årets förpackning på Återvinningsgalan tillsammans med Åsa Stenmarck från Naturvårdsverket.
Adventskalendern – Förpackning eller produkt?
Lyssna på när Anssi Lehtevä, kundansvarig på NPA, går igenom skillnaden mellan fyra vanliga typer av adventskalendrar och vilka du som producent ska redovisa i dina förpackningsvolymer.
Verksamheter sorterar ut för lite förpackningsavfall
Det finns stor potential för förbättrad källsortering hos verksamheter, särskilt när det gäller förpackningar. Det visar nya siffror från Naturvårdsverket som för första gången har gjort plockanalyser av verksamheters avfall i stor skala.