Replik: Kommunernas effektivitet avgör kostnaden för insamling

Ingen vill att hushållen ska betala för en ineffektiv förpackningsinsamling. Men sanningen är att kostnaderna avgörs av hur kommunerna väljer att organisera sin insamling – inte av bristande betalningsvilja från producenternas sida.

Fastighetsägarna Stockholm och Stockholm Vatten och Avfall pekar i en debattartikel på ett viktigt problem: det är ofta svårt med fastighetsnära insamling för flerbostadshus. Men lösningen är inte alltid mer pengar – det handlar också om hur pengarna används.

Finansieringen av insamlingen av förpackningar ska producenterna stå för, och det gör de i dag med nästan 4 miljarder kronor årligen. För konsumenterna märks detta genom en avgift på varje förpackning som säljs och som går vägen från konsument till producent, producentansvarsorganisation, Naturvårdsverket, och vidare till kommunerna.

Finansieringen regleras av en modell som producenterna och kommunerna, genom Avfall Sverige, gemensamt tagit fram. Den kan ses över, men förändringar måste bygga på en bred diskussion om effektivitet, kostnader och miljönytta – inte enskilda kommuners kalkyler. Schablonersättningen är en planeringsram, inte en garanti för full kostnadstäckning.

Genomförandet och därmed kostnadsfördelningen ligger i händerna på kommunerna. Om fastighetsägarna kommer i kläm är det en fråga mellan dem och kommunen.

Vi på producentansvarsorganisationen Näringslivets Producentansvar (NPA) hoppas att kommunerna tar fasta på att regeringen förtydligade reglerna om fastighetsnära insamling i sommarens ändring av avfallsförordningen. För flerbostadshus får kommunen och fastighetsägaren komma överens om att olika avfallsslag ska hämtas på olika platser. Undantag får göras om det finns särskilda omständigheter. Hur kommunerna tillämpar flexibiliteten har betydelse.

Våra jämförelser visar att kostnaden per insamlat kilo och mängden insamlade förpackningar varierar stort mellan kommunerna. Det pekar på betydande effektivitetsskillnader. Precis som producenterna måste arbeta för att minska mängden förpackningar, behöver kommunerna säkerställa att insamlingen sker kostnadseffektivt. Ett samlat ansvar för hushållens avfall – matavfall och restavfall ska samlas in tillsammans med förpackningarna – borde dessutom skapa samordningsvinster.

Om hushållen får bära extra kostnader hänger det ihop med kommunens effektivitet. Uppstår underskott är det rimligt att dessa hanteras lokalt via avfallstaxan – inte genom högre priser på förpackade varor i hela landet.

Vi vill föra en vidare dialog med kommuner, fastighetsägare och andra aktörer. Därför uppmanar vi Naturvårdsverket att starta det dialogforum som förpackningsförordningen nämner. Vi är övertygade om att vi kommer framåt snabbare när vi tillsammans får en förståelse för de gemensamma och branschspecifika utmaningar som den pågående avfallsreformen medför.

Henrik Nilsson
Chef för Marknad och samhällskontakter, Näringslivets Producentansvar

---

Replik, 1 oktober: Replik: ”Kommunernas effektivitet avgör kostnaden för insamling”

Debattartikel, 25 september: ”Låt inte kommuninvånarna betala industrins nota”