Den 1 januari 2027 ska samtliga kommuner i Sverige ha infört fastighetsnära insamling av pappers-, plast, glas- och metallförpackningar för hushåll och samlokaliserade verksamheter. Syftet är att öka utsortering och insamling av förpackningar och därigenom förbättra chanserna för Sverige att nå återvinningsmålen.

I en hemställan till Naturvårdsverket och Regeringen framför 55 kommuner önskemål om att ändra i lagstiftningen och ge kommunerna fler valmöjligheter för insamlingen. Den har följts upp av en debattartikel i Dagens Samhälle den 18 november, där fem företrädare för kommunerna efterfrågar en mer flexibel avfallshantering:

“Det behövs en mer flexibel avfallshantering”

Kommungrupperingen anser inte att krav på fastighetsnära insamling för alla materialslag från alla slags bostäder medför någon miljönytta, utan istället ger ökade kostnader, utsläpp och transporter.

Medverkande kommuner vill att författningskraven justeras så att följande kan uppnås:

• Att kommunerna får möjlighet att utforma insamling av glas- och metallförpackningar från småhus antingen fastighetsnära eller på annat sätt som kommunen själv bestämmer.
• Att kommunerna får möjlighet att utforma insamling av alla förpackningsslag från fritidshus antingen fastighetsnära eller på annat sätt som kommunen själv bestämmer.
• Att kommunerna får ersättning i båda fallen, för fastighetsnära insamling eller för annan lösning.

 

Kommentar från Näringslivets Producentansvar

Fastighetsnära insamling viktigast för plast- och pappersförpackningar

Huvudsyftet med insamlingsreformen är bra, då utsortering, insamling och återvinning av förpackningar behöver öka.

Med en förbättrad servicegrad för hushållen förväntas mängden utsorterade förpackningar öka, och därmed också materialåtervinningsgraden. Det gäller dock framför allt för plast- och pappersförpackningar, som idag inte når de uppsatta målen för Sverige, till skillnad från metallförpackningar som överträffar målet och glasförpackningar som ligger mycket nära målet.

 

Det är alltså inte en nödvändighet med FNI för glas- och metallförpackningar för målen ska nås. De står för en liten volym relativt pappers- och plastförpackningar och förväntas dessutom minska framöver. En orsak till det är kraftigt ökade förpackningsavgifter som en följd av kostnaderna för FNI.

Att hålla fast vid FNI-kravet för förpackningar i glas och metall innebär, precis som de 55 kommunerna argumenterar, både onödiga transporter och en onödigt kostsam insamling, utan att det gör någon faktisk skillnad för insamling och återvinning.

 

Justera ersättningen vid förändringar i lagstiftningen

Om kommunerna ges större flexibilitet i hur de väljer att samla in glas- och metallförpackningar från småhus och alla förpackningsslag från fritidshus, förutsätter det en revidering av ersättningsmodellen, så att ersättningen avspeglar de faktiska kostnaderna i dessa kommuner. Fortsatt insamling via lättillgängliga insamlingsplatser eller gemensamhetslösningar är mer kostnadseffektivt än FNI och bör därmed också generera en lägre ersättning.