EU:s avfallsdirektiv ligger till stor del till grund för den svenska avfallslagstiftningen. Införandet av fastighetsnära insamling av förpackningar från hushåll är en av flera åtgärder som behöver göras för att Sverige ska nå materialåtervinningsmålet i avfallsdirektivet.
Sveriges kommuner har från 2024 insamlingsansvar för förpackningar från hushåll och samlokaliserade verksamheter. De kostnader som detta medför, ska kommunerna få ersättning för från företag med producentansvar för förpackningar. Ersättningen utgår från ett normalt och effektivt insamlingssystem
Ersättningen hanteras i en ersättningsmodell, som definieras i Naturvårdsverkets ersättningsföreskrifter. Inför insamlingsreformen arbetade kommunernas branschorganisation Avfall Sverige tillsammans med producenter fram ett förslag på ersättningsmodell. Förslaget implementerades i den fastställda modell som Naturvårdsverket ansvarar för.
Såväl kommunernas insamlingsansvar för förpackningar som ersättningsförfarandet är nytt och är en följd av bestämmelser i förpackningsförordningen, som regeringen beslutade om 2022. Kommunernas insamlingsansvar trädde i kraft 2024.
Kommuner rapporterar, producenter ersätter
Varje kvartal rapporterar kommunerna in uppgifter som är förenade med förpackningsinsamlingen till Naturvårdsverket. Producenterna betalar in ersättning, i enlighet med ersättningsmodellen, till Kammarkollegiet som betalar ut ersättningen till kommunerna retroaktivt och kvartalsvis.
Ersättningen till kommunerna baseras på
- antal hushåll med fastighetsnära insamling,
- antal lättillgängliga insamlingsplatser,
- antal återvinningscentraler,
- insamlad mängd förpackningsmaterial, samt
- lättillgänglig information.
Ersättningen är schablonbaserad
Ersättningen för insamlingen baseras på en fast och en rörlig del.
Den rörliga delen av ersättningen baseras på mängden insamlat förpackningsmaterial och är densamma oavsett vilken kommungrupp kommunen tillhör.
Kommunerna är indelade i olika kommungrupper, vilket påverkar storleken på den fasta delen av ersättningen.
Den fasta delen av ersättningen utgör ersättning för FNI per anslutet hushåll i olika boendekategorier och per anslutna samlokaliserade verksamheter, samt per lättillgänglig insamlingsplats och per ÅVC (för förpackningar av papper, plast, glas, metall, trä och övriga förpackningsslag).
Schablonerna för fastighetsnära insamling baseras på kostnader för bland annat fordon och kärl inklusive kalkylränta för investeringen, löner och drivmedel, service av fordon och löpande utbyten av skadade kärl, projektkostnader för införande samt administration (inklusive planering).
I schablonersättningen för lättillgängliga insamlingsplatser ingår kostnaden för behållare, tömning, iordningställande av ytor (inklusive markarbete, asfaltering, staket och belysning), snöröjning, städning, markhyra samt administration.
För omlastningsstationer baseras ersättningen på en schablon som bygger på kostnad per ton insamlat avfall.
Ersättningen för lättillgänglig information beror på antalet permanentboende invånare i en kommun.
Om ersättningen inte täcker kostnaderna
Kommuner som inte redan har väl utbyggd fastighetsnära insamling, kan behöva göra investeringar i exempelvis fordon, kärl, system och personal. Det är kostnader som är inkluderade i ersättningen, men som skrivs av över tid. Här ingår också en ränteersättning. Investeringskostnader ersätts alltså inte som engångsbelopp, vilket innebär att kommunerna får täckning på sikt, men inte omedelbart i uppbyggnadsfasen. Vissa kostnader kan också behöva fördelas mellan kommun och producent, i de fall kostnaden inte enbart avser fastighetsnära insamling av förpackningar, exempelvis vid inköp av sopbil som också används för insamling av mat- och restavfall samt returpapper.
Kommunerna har rätt att ta ut skillnader mellan ersättning och kostnader via avfallstaxan. Det är något som kan förväntas hända innan kommunerna har anpassat sina system till ersättningen. När fastighetsnära insamling är fullt utbyggd bör eventuell skillnad mellan ersättning och kostnader vara liten.
Kommunens ambitionsnivå och servicegrad har också en inverkan på kostnaderna. Ersättningen ska ge rimlig kostnadstäckning och är beräknad utifrån en kostnadseffektiv och normal insamlingsinfrastruktur. En kommun som vill tillhandahålla en mer avancerad insamlingslösning eller ha en högre servicegrad än vad ersättningen täcker, är hänvisad till att ta ut mellanskillnaden via avfallstaxan.
Andra faktorer som påverkar kostnader är upphandling, samverkan och samordning, både inom och mellan kommuner.
Det är svårt att utvärdera faktiska kostnader innan systemet är fullt utbyggt och effektiviserat. För att kunna avgöra om kommunen får full kostnadstäckning krävs verkliga kostnader, som behöver utvärderas och följas över tid.
Läs mer om ersättningen
Naturvårdsverket
Ersättning till kommuner för insamling av förpackningsavfall
Ersättningsföreskrifter
Avfall Sverige
PM Ersättningsmodell 22-11-15
Medlemmar i Avfall Sverige kan via medlemsportalen ta del av presentationen ”Beräkna kostnaderna för förpackningsinsamlingen” som visades på medlemsrådgivningen 23 april